kapitel 2.

ja, jag kan ju fortsätta lite på det dea började med. jag hatade dea extremt mycket, åh va ja inte klarade av henne. när ja en dag va i skolan, så såg ja henne helt plötsligt i våran korridor. några minuter senare fick ja reda på att hon skulle börja på min skola. de värsta som kunde hända, ja skulle behöva se henne varje dag, ueeehh!
men på nått väldigt konstigt och underligt sätt är vi idag bästa kompisar. det som är så bra, att vi har redan sagt allt ont om varandra, så de finns inget mer att säga :)

jag är glad att jag har dig dea, fast ja stör mig på att du är såååå långt ifrån mig!

/ nina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0